Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har tagit fram en gemensam viljeförklaring för samverkan genom samordningsförbund. Viljeförklaringen beskriver hur myndigheterna gemensamt ska ta ett större ansvar för samverkan genom samordningsförbund. Detta i enlighet med myndigheternas respektive förordningar.
Vad innebär den gemensamma viljeförklaringen i ett lokalt perspektiv?
Vi ställde frågan till förbundets statliga representanter i beredningsgruppen, Karin Stuart, enhetschef på Försäkringskassan och Tara Twana, sektionschef på Arbetsförmedlingen Huddinge.
Karin Stuart och Tara Twana tycker båda att viljeförklaringen tydliggör uppdraget och rollen som medlem i förbundet både internt inom de egna myndigheterna, men även sinsemellan och för samverkansparterna i förbundet, kommunerna och regionen.
– Viljeriktningen tydliggör vårt deltagande, som två stora statliga myndigheter, i förbundet och som gemensamt pekar ut ett viktigt forum för samverkan där vi kan samarbeta på ett bra sätt. Framförallt tydliggör den vilka behovsgrupper myndigheterna ska fokusera på för de samordnade insatserna, säger Karin Stuart
De behovsgrupper som viljeförklaringen tar upp och där myndigheterna ska verka för att det vidtas förstärkta eller samordnade rehabiliteringsinsatser genom Samordningsförbundet är följande: långtidssjukskrivna, unga med funktionsnedsättning och unga som har aktivitetsersättning. Syftet är att stärka kvinnors och mäns förmåga till förvärvsarbete.
– Prioriteringen av behovsgrupperna är något som kommer att underlätta i den samverkan som redan finns. Och förhoppningsvis bidrar det till att alla parter i förbundet deltar mer fokuserat kring de här behovsgrupperna i det fortsatta arbetet, säger Tara Twana.
Lokalt har Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tillsammans påbörjat arbetet med att bland annat utforma hur behoven ska fångas upp inom myndigheterna för de personer som hamnar emellan. Karin Stuart berättar närmare om arbetet:
– Vi har påbörjat en dialog kring hur vi ska fånga upp glappen för de personer där befintliga insatser inte täcker individers behov av stöd i arbetslivsinriktad rehabilitering. Genom Samordningsförbundet kan vi använda våra gemensamma resurser för att skapa bra möjligheter för dem. Det kan handla om initiativ till nya insatser som behöver utvecklas eller förstärka befintliga insatser. Arbetet kommer att ske i workshop-format med olika grupper av medarbetare från både Af och Fk. Det är viktigt för båda myndigheterna att fortsätta arbetet gemensamt för de grupper som har behov av rehabilitering.
Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan fortsätter att utveckla arbetet både vad gäller att fånga upp behov till befintliga och nya initiativ, men även att stärka informationen om Samordningsförbundets insatser bland medarbetarna.
Tara Twana understryker hur viktigt det är med samverkan som en naturlig del i våra respektive uppdrag och att fokus ligger på det som förenar oss:
– Vi har en stor utmaning i samhället med hög arbetslöshet och människor som har det tufft, inte minst i vårt upptagningsområde som är socioekonomiskt utsatt område. Det är ofta mycket tuffare för dem att komma in på arbetsmarknaden av många olika anledningar. Därför är det också jätteviktigt att vi samverkar. Dessutom ligger det i vårt uppdrag och ansvar att samverka kring de här målgrupperna. Och för att utveckla samverkan, så behöver vi tänka nytt och inte hamna i gamla strukturer och arbetsmetoder. Sedan tycker jag inte att samverkan ska vara personberoende, utan en naturlig del i arbetet. Och att fokus ska ligga på det som förenar oss, de människor som hamnar utanför våra strukturer.
