Hallå där Linnéa Stigsäter…
Du började som arbetsförmedlare i Botkyrka en gång i tiden och har sedan dess arbetat som sektions-, arbetsförmedlings- och enhetschef på Arbetsförmedlingen i upptagningsområden med större utmaningar, vad driver dig?
– Jag drivs av att medborgare i de här kommunerna ska få insatser som gör deras väg mot utbildning eller arbete så tydlig som möjlig och att de lyckas ta steget. Det finns mycket kreativitet och kraft i de här områdena som man ska komma ihåg. Och det finns många stora möjligheter till utbildning. Jag har väldigt bra erfarenheter från tiden i Botkyrka. Jag är jätteglad över att vara tillbaka.
Berätta, vad händer just nu inom enheten Huddinge Botkyrka med särskilt fokus på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen?
– Det är stort fokus på att öka antalet anställningar med lönebidrag. Det behöver vi bli bättre på. Vi har duktiga SIUS-konsulter som har ökat resultaten. Och vi har många arbetsgivare som hör av sig via intresseanmälningar, så det gäller ju att matcha behoven mellan arbetssökande och arbetsgivare. Och vi har förstås fokus på utbildning i allmänhet, att öka övergången till reguljär utbildning. Sen har vi också fått ett bedömningsteam i regionen som ett led i att ge arbetssökande en likvärdig bedömning i förhållande till ohälsa eller funktionsnedsättning. Teamet som består av medarbetare med olika professioner gör en kompletterande bedömning om ett nästa steg och som medarbetarna på lokalkontoret ser till att det verkställs.
Den kompletterande bedömningen görs när en arbetssökande har en ohälsa eller funktionsnedsättning som hen tror eller vet kan påverka förutsättningarna för arbete eller studier. Den görs efter den första arbetsmarknadspolitiska bedömningen eller om behov uppstår efter en tid hos fristående aktör eller vid ett uppföljningssamtal. Bedömningen är ett viktigt uppdrag inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen på Arbetsförmedlingen. Det kompletterande bedömningsstödet i regionen införs gradvis. Lokalkontoren kommer fortsättningsvis att ha professioner inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
Vilka möjligheter ser du med Samordningsförbundet som plattform för samverkan?
– Jag ser flera möjligheter. Genom Samordningsförbundet har vi medlemmar ett viktigt utbyte om vad som händer bland oss myndigheter, kommuner och hälso- och sjukvård, men också att vi kan utveckla samverkan kring olika frågor, som till exempel utbildning. Vi vet ju idag att möjligheterna till anställning ökar dramatiskt med en gymnasiekompetens jämfört med om man inte har en gymnasiekompetens. Med rätt stöd och coachning, så kan fler påbörja studier. Och genom samverkan kan vi underlätta den övergången.
Vilka utmaningar ser du när det gäller samverkan kring personer som behöver samordnat stöd?
– Tillgängligheten. Att nå rätt personer inom de olika myndigheterna, så att insatser kan samordnas och människor inte faller mellan stolarna.
Text & Foto: Elisabeth Afram Söderström
